Tävlar på

Även om det är dåligt med inlägg här, så kan ju alla mina miljoner följare alltid roa sig med att titta på ”Tävlingar 2011”. Där rapporterar jag nämligen pliktskyldigt varje tävling, även om jag för närvarande inte har vilja eller lust att följa upp desamma med tävlingsberättelser i vanlig bloggform. På nåt sätt känns det pretentiöst att referera sin egen upplevelse av varje liten brödrosttävling som årets sporthändelse. Saknar inspiration. Har väl gått och blivit avtrubbad…:-).

Kan ju passa på att nämna att jag i alla fall satt upp ett långsiktigt mål – Jag har för avsikt att nån gång i livet göra under 2 minuter på 800 meter. Eftersom att jag inte gjort det än kommer jag att vara över 35 när (om:-)) det sker. Det vore en bra prestation. Nuvarande pers på distansen ligger på 2:05.62.

Nästan under 4:15…och ont i vaden

Japp – ett nytt personbästa sen i onsdags förra veckan – 4:15,10 på 1500. Sommarspelen i Kristianstad. En tävling där varje varv utom det sista kändes väldigt motiga. Konstigt. Jag var nog inte helt fräsch i kroppen. Ändå pers med över 4 sekunder. Två dagar senare fick jag känning i vaden på ett tidigt morgonpass. Sen dess har inte vågat springa alls. Förrän idag. Var ganska övertygad om att vaden hade hämtat sig, eftersom att jag inte längre kände någon som helst stelhet. Efter 1 km kom en nästan chockartad krampartad känsla i övre delen av soleus och det var bara att linka tillbaka till bilen. Så nu blir det massage och löpvila ett tag. Undrar vad som är orsaken till det här. Har tränat nästan identiskt varje vecka det senaste halvåret – mycket fart och förhållandevis lite distans. Samma sak den senaste veckan. Inga överdrifter med någonting. Frustrerande att jag liksom inte kan sätta fingret på varför skadan kommer nu.

Nästan under 16:15…

Sprang 5000 meter på Öresundsspelen i Helsingborg nu ikväll. 5000 är en överjävlig distans. Plågsamt alldeles för länge – man hinner fundera för mycket. Negativa tankar. Idag hade vi dock en plan. Jag och Tommy skulle växeldra i 78-fart, vilket innebär 3:15min/km, vilket innebär 16:15 i mål. Lite tryck i dojjan på upploppet och målet – sub 16:15 – är uppnått. Det gick faktiskt riktigt bra. Vi avverkade varv efter varv i nästan perfekt fart. Med tre varv kvar kom hammaren. Hårt. Trodde att jag tappade mycket tid här. Tappade koncentrationen på klockan, och hade som vanligt ingen uppfattning om hur jag låg till när jag kom in på upploppet. Det visade sig att jag var riktigt nära – 16:15,80. Nöjd ändå. Pers med 25 sekunder smakar gott!

Nästan under 9:15…

Det bästa loppet jag gjorde 2009, var utan tvekan DM på 3000 meter, där jag, utan några större förväntningar, lyckades få till 9:23,96. Om man kollar i en tabell (McMillan eller liknande) så har detta utan tvekan varit mitt bästa resultat tills dess att jag började tävla på 800 och 1500. T.ex. försökte jag slå det förra sommaren, men lyckades bara få till 9:36. Under inomhussäsongen, då jag hade bra fartform. gjorde jag ett nytt försök. Denna gång landade jag med lite stukat självförtroende på 9:27. Efter det kom alla tävlingar på 800 och 1500, och distansen hamnade lite ur fokus. Idag var det dock dags igen. DM och VDM på IP i Lund. Nu hade jag bestämt mig för att lägga mig i 74-fart och fan inte släppa. Detta skulle rendera 9:15. Exakt. Det blir dock sällan som man tänkt sig. Hängde på en bra medeldistansare från Ystad de första 2,5 varven. Han hade också som mål att klocka 9:15. Öppningen låg dock strax över 72-fart, men det kändes bra. När vi passerade 2,5 varv (1000m) ropade hans tränare att han låg strax över 3 minuter, var på han sänkte farten markant. Jag låg bakom ytterligare ett varv, men insåg sen att det inte räckte. Efter 3,5 gick jag således om. Sen var det sololöpning för resten av slanten. Ett jävla krig rent ut sagt. Trots att den höga farten hade känts lätt de första varven, fick jag nu helt uppenbart betala för den. Sista och näst sista varven var agony…Klockade 9:16,00. En sekund över målet alltså. Med facit i hand skulle man kanske slängt en blick på klockan på upploppet, men jag vet att jag var riktigt jävla slut då, och hade helt enkelt inte energin att göra det. Är sjukt nöjd ändå. Pers med 8 sekunder! Noterade också att mina pers på 800, 1500 och 3000 nu är ganska likvärdiga (McMillan). Motsvarande tid på 5000 ligger på 16:10. Det vore riktigt najs!

Lyckat IVSM

Jag uppnådde två tidsmål (se föregående inlägg) på Inomhus-SM för veteraner:

• 4:19,11 på 1500 – Guld i M35!
• 2:06,38 på 800 – Silver i M35!

Mer att läsa här:

http://www6.idrottonline.se/BjornstorpsIF-Friidrott/Arkiv/SM-guldSM-guldSM-guld/

En bild tagen direkt efter 1500-metersloppet, som nog var det mest taktiskt rätta lopp jag någonsin gjort…

Victory in Karlskrona

 

 

Snabb satsning

Japp – nu har jag bestämt mig. Kommer att satsa på att göra så bra resultat jag kan på 800 och 1500 under vintersäsongen. Detta innebär ett lite annorlunda träningsupplägg; mindre mängd och lite mer fart. Right up my alley…Samtidigt gäller det att vara extra lyhörd för kroppens, framför allt vadernas, signaler. Alltid vilodag efter fartpass på bana hoppas jag ska göra att kroppen mäktar med. De mer konkreta målen, som ju är lite diffusa eftersom att jag aldrig tävlat kortare än 3000, är som följer:

– 800 m under 2:07
– 1500 m under 4:20

Det borde gå. Om jag fixar det så tror jag att detta blir en perfekt språngbräda för det viktigaste målet för utesäsongen 2011:

– 5000 m under 16:15

Avser för övrigt inte att tävla på distanser längre än 10 km under 2011. Man måste ju fokusera…Med de orden sagda tappar jag med ens fokus och erkänner att det vore extremt välkommet om jag också, under 2011, lyckades med:

– 3000 m under 9:15
– 10000 m under 34:00

Så, då är det bara att tänka sig snabb då.

Bättre

Var i Bromölla förra helgen och sprang ett 10km-lopp. Hade bestämt mig för att springa utan klocka och det visade sig att jag fick sololöpa 100% av de 10 kilometrarna. Trots detta gick det förvånansvärt bra. Inspirerad av den avslappnade löpstilen hos killen som låg före mig (duktige Lars Andén), försökte jag också att springa avslappnat. Det funkade riktigt bra. Jag noterade 35:11 och årsbästa på distansen. Formen är på väg tillbaka…känns det som.

På väg mot 35:11 i Bromölla.

Dåligt

Yddingeloppet 12 km igår. Inget kul alls. Trött redan efter några km. Trots att jag öppnade ganska försiktigt. Resten var en pina där jag, utan att riktigt lyckas, försökte återhämta mig för att kunna trycka på lite fortare. Återhämtningen infann sig aldrig. Detta resulterade i en sluttid som var c:a 3 minuter sämre än i fjol. 3 minuter på 12 km! Det är fan klasskillnad… Då ska man komma ihåg att den gamla tiden representerar kanske fjolårets svagaste resultat. Det säger lite om hur nöjd jag var igår. Jag måste tro att det var nåt tillfälligt som var allvarligt fel – Sviktande mental förberedelse, tillfällig fysiologisk oförmåga eller bara ren ovilja att pressa sig riktigt hårt – jag vet inte. Benen var sjukt tunga. Jag vet i alla fall att jag fick riktig helveteshåll i mitten av loppet. Sådan håll som sträcker sig nerifrån magen, upp över bröstkorgen och stör andningen. Andra halvan av loppet var helt uppgiven och tanken ”jag ska i alla fall inte gå av” var den som dominerade. Tänker man så ligger det rätt nära till hands att bara låta andra löpare passera, vilket jag helt bekymmerslöst gjorde. Nu tänker jag glömma den här underprestationen och försöka ladda om till Bromölla om två veckor. Ett sånt här bottennapp har en enda fördel – det sår ett frö till revanschlust…

Oväntat bra drag under rätt tjocka sulor

Hej hej. Det flyter på rätt bra nu med löpträningen. Mer och mer börjar jag känna att jag åter behärskar att ligga lite längre stunder i farter ner kring och under 3:30. Dock blir benen tunga och stumma ganska fort, men det vet jag försvinner då man får ordentlig kontinuitet i träningen av långa intervaller. Har trots allt bara gjort två riktiga långintervallpass, sedan min comeback efter skadeperioden; förra tisdagen och nu ikväll. Förra tisdagen handlade det om klassiska tusingar. De var 6 till antalet, allt enligt det välkonstruerade träningsschema som jag erhållit av vår tränare. Gick inte riktigt så fort som jag hade väntat mig. Siktade på 3:30-3:35 men var uppe och sladdade på 3:37-3:38 på några av de sex repetitionerna. Brukar jag inte göra, så jag blev lite smått irriterad. Idag gick det dock bättre – tidsintervaller stod på schemat, närmare bestämt 2x(5,4,3,2,1) minuter med 75 s joggvila mellan repetitionerna och 3 minuters joggvila mellan serierna. Jag landade alla 10 kring 3:30., med ganska bra kontroll. Dock utfördes detta pass, till skillnad från förra veckan, på asfalt. Jag har extremt mycket lättare för att springa fort på asfalt än i terräng. Funderar lite på huruvida alla upplever asfalt som väldigt mycket lättare. För att inte tala om tartan.  Fast jag vet åtminstone 2 f.d. orienterare som springer sjukt bra i skogen och inte presterar speciellt mycket högre farter på asfalt. Det måste ha med löpsteget att göra – om man utvecklat sin löpstil på asfalt så är det nog svårare att omsätta den till terränglöpning än tvärtom. Spekulerar jag. Känns lovande inför Yddingeloppet på söndag – Skånes mest kuperade och geggiga terränglopp. Få se om man kan prestera sub 4min-tempo…:-).

Förresten, jag har, som tidigare ivrig förespråkare av racingskor för all typ av träning, helt övergett mina gamla principer. Upplever att mina ben mår mycket bättre av att träna i tjockare skor. Det är inte samma känsla, men jag återhämtar mig mycket bättre. Så nu kör jag all distans i ett par nya Mizuno Wave Rider 13. Långa intervaller springs i Adizero Boston. De tunnare skor jag har (Mizuno Wave Musha och Adizero Rocket) använder jag numera bara på banpassen. Återstår att se om jag ska våga köra racingskor på kommande tävlingar.

Jobbar på att komma tillbaka

Efter en massa rehabträning med början i slutet av augusti, börjar jag nu så sakta att komma tillbaka. Fick order av en idrottsskadespecialist att inte träna löpning på 4-6 veckor för att jag skulle komma till rätta med mina vadproblem. Enligt honom var problemet att de bristningar jag upplevt under året inte fått tid att läka ut ordentligt. Detta gjorde att känningarna alltid kom tillbaka, så fort träningsdosen spetsades till. Så, augusti och halva september ägnades åt helt andra saker. Träningen bestod i att göra tåhävningar och att träna vadmuskulaturen på en så kallad vibroplatta. Måttligt kul vill jag lova. När rehabtiden så äntligen började ta slut visade det sig att det inte var helt lätt att komma i gång igen. På nåt sätt kändes det i början som att kroppen inte ville. Förmodligen ett symtom på att inte vara så tränad som jag är van vid. Det kändes mycket märkligt att få träningsvärk efter en 12km-runda, och att alltid tvingas vila dag 2. Så sakta har jag dock börjat vänja kroppen vid en lite högre träningsdos igen. Högre? Nja, den är i ärlighetens namn fortfarande ganska modest. En normal vecka ligger jag kanske för närvarande kring 5-7 mil. Fartpassen går (medvetet)  betydligt långsammare än tidigare. De är dessutom mindre omfattande i form av antal repetitioner. På ett sätt är det lite frustrerande att känna att man skulle kunna trycka på lite fortare och att man skulle kunna käka lite mer mängd. Å andra sidan är det skönt att för omväxlings skull följa ett träningsprogram som man känner att man till fullo behärskar – utan att känna sig speciellt sliten. Träningsprogram, ja. Med anledning av mina problem har jag bett min tränare att snickra ihop ett uppstartsprogram för mig. Programmet har som mål att förbereda hyfsad form till Yddingeloppet den 31/10.

Jag provade formen för en vecka sedan på DM 10 km i Ystad. En perfekt bana för att spinga fort; platt asfalt i skogen. Det var det också många som gjorde. Själv kom jag i mål på 35:51, vilket man väl får vara nöjd med under rådande omständigheter. Det går i alla fall framåt…